Munkedals kommun är unik i Bohuslän för sina många förekomster av trollsmultron (titta gärna på kartan i Bohusläns Flora). Växten följer i stort sett Örekilsälven (egentligen är det nog så att växten trivs i det speciella svarta berg som Örekilsälven följer på sin väg från Dalslandsgränsen till utloppet vid Munkedals hamn. Det var framför allt förekomsterna av trollsmultron (VU) som vi skulle kontrollera.
På P-platsen vid Örekilsälven träffades Eva Falk, Stina Andersson, Sören Svensson, Atto Rottier och jag Evastina Blomgren.
Vi besökte efter att ha talat med representanter för föreningen som kör tåg på museijärnvägen mellan Munkedal och Munkedals hamn ett par lokaler utefter banan, framför allt en som ligger rakt under motorvägsbron. Tyvärr verkade trollsmultron ha ett dåligt år, men vi räknade ändå in ett femtontal plantor i bergbranten. Även på lokalen vid den förut så vackra numera sorgligt igenvuxna rastplatsen vid gamla E6 var det dåligt. Delvis kan detta bero på att många plantor redan var överblommade och därför var svåra att upptäcka med kikare i branten. Där räknade vi också in en illa medfaren norskoxel (EN) i en starkt igenväxande småskog. Tyvärr upptäckte vi inte heller några trollsmultron i den i övrigt vackert blommande vägslänten utefter vägen söderut (utmärkt med skylten Artrik vägkant). Där blommade bland annat brudbröd, backglim och stor blåklocka.
Vi önskade oss en mera lättillgänglig lokal och körde till Munkeland (affärsområdet N om samhället). Där fann vi en fin fikaplats (se bild) och en måttligt hög bergbrant med massor av prästkragar, rosenbuskar och 33 fina plantor av trollsmultron.
Upprymda efter detta besökte vi bryggan vid Stora Gårvik, där det branta berget hyser trollsmultron, berberis, norskoxel, slåtterfibbla samt mycket murruta och den ovanliga hybriden mellan gaffelbräken och murruta. Här passade Atto på att klättra upp och räkna hartmansstarr (VU) på en hylla, som inte besökts sedan Erik Ljungstrand upptäckte den 1998.
Sedan Eva och Stina lämnat oss besökte vi andra en lokal för skogssvingel (VU) utefter vägen till Valbo-Ryr. I branterna i den täta lövskogen räknade vi in 500 tuvor av det sällsynta gräset.